Hemma och Ute

Färgpennorna är framme. Jag har gjort långa plus- och minuslistor med dom två fartygen jag väljer mellan, Lite grann som kärlekslistorna man skrev på lågstadiet. Innerst inne har jag bestämt mig. Nu måste jag bara övertyga mig själv om att det är rätt. Är inne i en annorlunda form av trotsålder nu, jag trotsar mig själv hela tiden! Tiden ombord var nyttig för jag var tvungen att göra vissa grejer, som jag innerst inne är livrädd för, ensam. Första gången jag hade varit nere i lolon själv var jag stolt som en tupp. Jag är fortfarande lika mörkrädd, sover med rullgardinen uppe OCH lampan tänd. Solen kan ju faktiskt slockna och då måste lampan vara tänd. Eller hur?

Jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag tackar nej till B på grund av att jag är rädd för det organiserade, eller oorganiserade, kaos som råder där. Jag måste trotsa mig själv och testa mina gränser, Jag tror inte att det är så farligt. Egentligen. Vad skulle kunna hända mer än att hamnarbetarna äter upp mig till nattamat? Det kan bli hur fel som helst. Men det kan bli hur rätt som helst också. Och jag är optimist. Så tills vidare kör vi fartyg B.