Tangentbordsrengörare

Det finns mycket bra prylar i denna värld. Många bra uppfinningar. Och sen finns det mindre bra uppfinningar. Och så den bästa av dom alla, mindre nödvändiga uppfinningar!



Det här är, tadadada, en tangentbordsrengörare! Och det är min arbetsgivares present för att locka folk till sitt företag. Smart tänkt! Riktigt smart! Förra året bjöds det på miniräknare, USB-minnen och klockor. i år en tangentbordsrengörare. Finanskris någon?

Söka jobb

Förra året var det galet, när jag sökte jobb. Det räckte med att man tittade åt en redare och fyrade av ett leende så hoppade dom på en, gick till attack. Branschdagarna 2008 påminde lite om gatloppen man såg i Gladiatorerna. I år var det lugnt. Tvärlugnt. Jag var inte där för att söka jobb. Jag var där för att vara social. Säga hej till den berömde personalchefen men han hade inte vågat sig dit. Träffa vänner från förr. Ta pulsen på marknaden. Och det var nästintill dött! Tänk att så mycket kan hända på ett år! Från att ha varit en brasch där alla fick jobb inom loppet av fem minuter till att vara en bransch där man återigen får slåss för sina jobb.

Jag hade planer på att byta rederi. Jag är inte så säker längre. Jag ska. Så småningom. Men inte än. Jag vill se hur allt utvecklar sig. Och så vill jag vara långledig. Åka till Hawaii. Eller Mexico. Eller Florida. Sen. Sen kan jag ta tag i livet och mina byta-jobb-planer!

Karusellen har börjat snurra

Jag håller på att klampa in i vuxenlivet på riktigt och jag är livrädd! Det känns som att jag vistas i en värld som jag inte borde, ungefär som när man var liten och fick vara med dom större barnen och leka. Jag njuter i hemlighet av det men mest är jag livrädd. Jag försöker prata på ett sätt som låter som att jag har koll, jag ställer relevanta frågor och nickar förstående. Men ibland lyser mitt riktiga jag igenom. Och det är när jag inte förstår. Omedvetet lägger jag huvudet på sned, plutar med läpparna och säger med lite barnslig röst nu förstod jag inte. Jag önskar att jag hade en hand att hålla i. Jag är rädd för berg-och-dalbanor och karuseller och på torsdag drar den största karusell igång som jag någonsin åkt med! Just nu sitter jag bara och väntar. Jag sitter på min snurrande giraff och väntar på att det ska börja. Och jag tror att det är väntan som är det värsta!

RSS 2.0