Hemma och Ute

Jaha, om man skulle göra ett försök att skriva lite här. Det har blivit lite dåligt med det sista tiden. Kan inte skylla på att jag varit upptagen för det har jag inte. Jag njuter av ledigheten och kan inte riktigt fatta att jag kommer att vara ledig halva året med full lön! Det är lyx!

Vädret har varit skit så förra veckan investerade vi i regnkläder. Man behöver ju ha regnkläder bara för att gå till brevlådan. Nästan. Det regnar så mycket att jag får ta bilen och handla när affären ligger på fem minuters gångavstånd. Dagarna är grå och lusten till att hitta på något har försvunnit. Vi köpte ett TP och det har spelats flitigt. Böcker har lästs. Mat har lagats. Dagarna har spenderats hemma i soffan eller i sängen eller på café i stan. Kvällarna har spenderats på mysiga restauranger eller hemma med en flaska vin.

Imorgon ska vi åka över till den ännu regnigare västkusten. Ska hälsa på familj, släkt och vänner. Blir bara en visit över helgen. Sen hem igen. Och njuta av dom sista två lediga veckorna. Lutar väl åt den gula båten i slutet av augusti. Afrika. Jag är inte lika livärdd längre. Har fått annat att oroa mig för. Kom ju på att jag måste vaccinera mig mot diverse saker så det står på schemat för nästa vecka. Och jag som älskar sprutor! Det går nog bra. Överlever jag det så överlever jag Afrika. Så det så.

Jag har tackat ja till B.
Jag var skakig efteråt.
Jag vet inte vad jag gett mig in på.
Jag har mailat A.
Skepparen vill ha tillbaks mig men förstod.
Med tanke på situationen.
Shit, jag ska ut på B.
Och jag ska inte ens gå dubbelt!

Kommer jag bli uppäten?
Fortsättning följer.
Men nu har jag en månad ledigt.

Jag har bestämt mig. Det får bli B. Jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag tackar nej. Det värsta som kan hända är ju att jag blir uppäten, eller hur?

Jag är verkligen en usel bilförare. Sen jag tog körkort för fyra år sedan kör jag så lite som möjligt. Jag hatar verkligen att köra bil. Tycker det är tråkigt och känner mig så osäker. Och dålig. Dom två sista sakerna hänger antagligen ihop med att jag aldrig kör bil. Men ibland måste jag köra. Som idag. Lovade att köra hem sambons bil så att jag kan hämta honom imorgon. Att bara köra framåt är väl en sak. I alla fall om det går någotlunda sakta. Nobbade motorvägen och körde genom små samhällen istället. 50-vägar är mer min melodi. Men så var det det här med att parkera. Förr eller senare måste man ju göra det. Fickparkera går bort. Har inte fickparkerat sen körskolan. Vanliga parkeringar är inte mycket bättre dom. Men det går. Om det inte är en massa andra bilar, stolpar och häckar i närheten. Jag kan tillägga att enda anledningen till att jag tog körkort var att jag blev sur över att min lillebror fick körkort före mig...

En tjej ombord fick en gång höra följande kommentar:
First we let them drive, then we let them vote and now we let them down in the engineroom.
Kanske hade varit bättre om jag inte hade fått tagit körkort? Men alla andra kvinnor då förstås! Ganska trångsynt kommentar. Väldigt trångsynt. Frågan är hur såna får släppas ombord!

Färgpennorna är framme. Jag har gjort långa plus- och minuslistor med dom två fartygen jag väljer mellan, Lite grann som kärlekslistorna man skrev på lågstadiet. Innerst inne har jag bestämt mig. Nu måste jag bara övertyga mig själv om att det är rätt. Är inne i en annorlunda form av trotsålder nu, jag trotsar mig själv hela tiden! Tiden ombord var nyttig för jag var tvungen att göra vissa grejer, som jag innerst inne är livrädd för, ensam. Första gången jag hade varit nere i lolon själv var jag stolt som en tupp. Jag är fortfarande lika mörkrädd, sover med rullgardinen uppe OCH lampan tänd. Solen kan ju faktiskt slockna och då måste lampan vara tänd. Eller hur?

Jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag tackar nej till B på grund av att jag är rädd för det organiserade, eller oorganiserade, kaos som råder där. Jag måste trotsa mig själv och testa mina gränser, Jag tror inte att det är så farligt. Egentligen. Vad skulle kunna hända mer än att hamnarbetarna äter upp mig till nattamat? Det kan bli hur fel som helst. Men det kan bli hur rätt som helst också. Och jag är optimist. Så tills vidare kör vi fartyg B.

Jag har funderat hela dagen över ett jobberbjudande. Eller rättare sagt två. Och jag hade bestämt mig. Sen fick jag mail från en kompis som skrev så mycket kloka saker. Så nu överväger jag allt på nytt. Det är två båtar det rör sig om. Fartyg A och B. Fartyg A erbjuder en viss trygghet i och med att jag har varit där innan. Jag kan rutinerna hyfsat, hittar i båten och känner en del folk. Detta fartyg går på en, enligt mig, väldigt trevlig trad där det är någotlunda organiserat i hamnarna. Fartyg B däremot går i en trad som skepparen beskriver som ett organiserat kaos. Länder som ligger ljusår från det vi är vana vid. Det är dessutom tokigt varmt. En stor fördel är att man har mer ansvar och jag kan tänka mig att det är större variation på arbetet på B än på A.

I förmiddags bestämde jag mig för att välja A. Jag hade skrivit mail till en kompis där jag beklagade mig och sa att jag tror inte att jag har tillräckligt med erfarenhet för att välja B. Hon skrev så många kloka saker och jag började genast tänka på saken ur ett annat perspektiv. B kommer vara en enorm utmaning. A är inte det på samma sätt. Visst, A bjuder på en del överraskningar och utmaningar hon med men B kommer vara extremt. B kan bli mitt livs äventyr! Och blir det inte bra där kan jag väl alltid byta tillbaks till A?

Jag skulle vilja påstå att jag aldrig tagit ett väl genomtänkt beslut i hela mitt liv. Jag har flyttat till två nya städer utan att vata vart jag ska bo eller hur nåt ska lösa sig men det har det gjort. Jag började, och slutförde, en högskoleutbildning som jag sökte till för skojs skull. Jag har aldrig funderat över jobb innan utan bara hoppat på första bästa tåg. Varför kan jag inte göra det nu också? På tisdag ska jag lämna besked. Jag har några dagar kvar att fundera på och vända och vrida på det hela. Om någon bara berättar för mig att stuvare inte äter svenska styrmän så har jag nog snart bestämt mig. Igen. Men för B. Jag hinner ändra mig många gånger till.

Jag har varit hemma i fyra dagar och blivit erbjuden två jobb! Ett som jag tackade nej till direkt men det andra är jag tveksam till. Tackar jag ja kan det blir mitt livs äventyr men det kan också bli något som jag bittert får ångra. Tackar jag nej kan det bli en lugn och skön start i arbetslivet men även det kan bli hur fel som helst. Varför ska arbetsmarknaden blomstra just nu? Varför kunde jag inte bara få ett jobb och så var det bra med det? Dagens i-landsproblem. Just det, jag har inte skickat ett enda CV än heller...