Då var det dags igen
Jag är en periodare när det gäller att blogga. Jag skriver när jag känner för att skriva. Och när jag inte känner för det så skriver jag helt enkelt inte. Men nu är det dags att ta upp den här bloggen igen! Drygt ett halvår har gått sen sista inlägget och jag orkar inte ge någon resumé på vad som hänt. Nu är nu.
Just nu är jag ledig. Långledig. Med betoning på låååång! Ska vara hemma hela vintern är det planerat och jag klagar inte. Jag trodde att det skulle bli långtråkigt, att jag inte skulle ha något att göra men dagarna går. Har hittills bara vart hemma i fyra veckor så det är elva underbara veckor kvar. Elva veckor som ska vara fyllda av kärlek och julfirande med sambon när han behagar att komma hem :)
Jag har märkt att många blir lite småsura, kanske avundsjuka, när jag berättar att jag är ledig så här länge. Den vanligaste kommentaren är men hur ska du klara dig utan lön så länge? Det är ju knappt att jag vågar berätta då att jag går hemma med full lön, hela tiden. På något dumt sätt så skäms jag lite över det när jag ser mina "landbaserade" vänner sliter med sina jobb, eller ännu värre går på A-kassa, och allt dom får per år är fem veckors betald semester. Det är vad jag har efter varje törn! Men samtidigt kommer jag inte hem på kvällarna. Jag har inte helgerna lediga. Jag missar högtider och födelsedagar. Jag jobbar ungefär dubbelt så mycket på en vecka som dom på land. Så ja, jag har nog gjort mig förtjänt av den här ledigheten när allt kommer omkring!
Just nu är jag ledig. Långledig. Med betoning på låååång! Ska vara hemma hela vintern är det planerat och jag klagar inte. Jag trodde att det skulle bli långtråkigt, att jag inte skulle ha något att göra men dagarna går. Har hittills bara vart hemma i fyra veckor så det är elva underbara veckor kvar. Elva veckor som ska vara fyllda av kärlek och julfirande med sambon när han behagar att komma hem :)
Jag har märkt att många blir lite småsura, kanske avundsjuka, när jag berättar att jag är ledig så här länge. Den vanligaste kommentaren är men hur ska du klara dig utan lön så länge? Det är ju knappt att jag vågar berätta då att jag går hemma med full lön, hela tiden. På något dumt sätt så skäms jag lite över det när jag ser mina "landbaserade" vänner sliter med sina jobb, eller ännu värre går på A-kassa, och allt dom får per år är fem veckors betald semester. Det är vad jag har efter varje törn! Men samtidigt kommer jag inte hem på kvällarna. Jag har inte helgerna lediga. Jag missar högtider och födelsedagar. Jag jobbar ungefär dubbelt så mycket på en vecka som dom på land. Så ja, jag har nog gjort mig förtjänt av den här ledigheten när allt kommer omkring!
