Hemma och Ute

Jag har som sagt bloggat i drygt ett år. Ett och ett halvt kanske. Den förra bloggen hade många läsare. Den förra bloggen var kul. Den förra bloggen var rosa. Den förra bloggen var läsvärd. Den förra bloggen uppdaterades ofta. Den förra bloggen var betydligt bättre än den här. Så varför lade jag ner den förra bloggen?

Det fanns flera orsaker. Den blev för personlig. I början fattade jag inte hur många läsare jag skulle få. Jag fattade inte att många av dem var vänner och ovänner och personer som jag absolut inte ville skulle läsa min blogg, läsa om mitt liv. Jag kunde inte skriva om vad jag ville och hela visten med att blogga försvann. En annan orsak var att jag var så fruktansvärt omotiverad. Från att ha uppdaterat flera gånger om dagen och lagt ut många bilder så uppdaterade jag aldrig. Det var inte kul att blogga.

Jag tog ett uppehåll. Bestämde mig för att lägga ner bloggen och starta en ny. Trodde att det skulle hjälpa. Men det gör det inte. Jag är omotiverad. Har inget att skriva om. Och när jag väl skriver så blir det tråkigt. Har jag ett så tråkigt liv? Nej, jag tycker inte det. Men jag har ingen lust att skriva om det. Så tills motivationen kommer tillbaks så får det här vara en tråkig blogg. Den kanske kommer att bli kul en dag. Som den förra bloggen. Men just nu tvivlar jag.