Hemma och Ute

Vad är en norsk radar?
En matros på capstan!

Hur får man in longrange på ovan nämnda radar?
Man ger honom en kikare!

Det var så många gånger jag ville skicka fram vaktmatrosen på backen för att agera norsk radar. Vilken syn. Lite problem bara när han ska rapportera målen. Inte lätt att ge bäringar eller vinklar antagligen. Dääääär... var det! Dääääär... var det. igen.

Kocken ombord liknade mig vid en sydamerikansk busschaufför. För att jag tutade så mycket. Jag var nog den av styrmännen som tutade mest och oftast. Vi hade mycket dimma och i dimman var det en del trafik. Det är väl självklart att man ska tuta? Det tycker jag. Så jag tutade. Jag tutade även när det var klart väder, som på trollingbåtarna jag skrev om lite längre ner. Det blev lite av en hobby att tuta. Att vaktmatrosen var (nästan) lika förtjust i tyfonen gjorde ju bara att vi eggade varandra att tuta mer. Det fanns fyra olika intervall; 40s, 60s, 90s, 120s. Gissa vilken vi använde? Det var ett jäkla tutande. Men vi (läs jag) ville helst tuta hela tiden. Tejpa fast en legobit på knappen till tyfonen eller nåt i den stilen.



På bilden ovan är det ändå hyfsad sikt. Ibland såg vi inte mer än två bayer ("containerrader") framåt. Ibland skymtade vi förmasten och det var lycka. Men ofast var sikten mellan 50 och 100 meter. Det är tråkigt att köra runt i dimma i en vecka. Och då finns tutan som livar upp stämningen. Värst var det vissa dagar när det satt en stor lapp på panelen till tyfonen Tyfonen får ej användas, arbete på backen pågår. Jag blev mer eller mindre deprimerad då. Det är inte lätt att vara en svensk version av en sydamerikansk busschaufför.

Sen jag kom hem så har jag haft flera liknande telefonsamtal:

- Jaså, du är hemma nu?
- Ja, jag kom hem i måndags.
- Men jag har inte sett dig/det har inte familjen sagt något om?
- Nej, jag är hemma. I Kalmar.
- Oj oj oj, kallar du Kalmar för hem nu?

Ja, det gör jag. Kalmar är mitt hem. Så är det. Jag har bott här i fyra år och det här är första platsen, på många år, som jag verkligen känner mig hemma på. Bortsett från Grönland. Jag trivs här. Igår kväll när jag vandrade barfota hem genom stan så insåg jag hur lycklig jag är. Hur bra jag trivs här. Och jag kan inte förstå varför det är så många som rynkar på näsan när jag säger att jag tänker bo kvar här, när jag kallar Kalmar för hem. Trodde ni på allvar att jag skulle flytta tillbaks till ön? Jag har inget som håller kvar mig där. Familjen har jag kvar oavsett vart jag bor. Och jag tänker bo i Kalmar. Är det så svårt att förstå?

Sen jag kom hem så har jag suttit och surfat runt på meningslösa bloggar och uppdaterat mig om läget i världen. Jag  har blivit uppmärksammad på ett nytt fenomen, dogging. Aftonbladet beskriver det som sommarens heta sextrend och förklarar vidare att I skogar, på parkeringsplatser och i parker kan den nya trenden skådas. Dogging kommer från England och har sedan spridit sig över Europa. Främmande människor möts på nätet och bestämmer tid och plats för att ha sex i verkligheten. Gärna så offentligt som möjligt och smygtittare är välkomna.

Egentligen är det väl inte konstigare än att folk träffas på krogar runt om i landet och går hem och gängar men ändå. Det låter så himla konstigt! Man börjar alltså snacka med någon på nätet och föreslår sedan att man ska dra till en offentlig rastplats och ha sex?! Och där i skogarna vandrar RFSL runt och delar ut kondomer och goda tips. Jag vet inte om jag ska tycka det är sjukt eller komiskt! Det låter så sjukt att det blir komiskt. Om man nu bestämt att man ska åka till den där rastplatsen och ha sex med en främling så har man väl kondomer med sig? RFSL kanske hade gjort mer nytta utanför nattklubbarna klockan tre?

Jag undrar ändå vad det är för personer som gillar det här med dogging. Bara i Skåne är det 5000 per år som sysselsätter sig med detta, enligt Aftonbladet. Är det människor på jakt efter lite spänning? Är det desperata singlar? Är det personer som har partners men tröttnat på sexlivet där hemma? Eller är det folk som inte har alla ankor på rad? Jag vet inte. Är det någon som vet?

Satt och pratade i telefon på väg hem med tåget:

Fy fan vad jag trött jag är. Har ju gått 4-8 hela törnen så man är ju slightly fucked up. Och sen har det ju varit mycket brass också. Tror det var brass varje dag förra veckan, är fortfarande rätt sliten efter det...

Tonåringarna som satt bredvid kollade väldigt konstigt på mig!

En morgon kom vi på vart idiotfabriken ligger. Den befinner sig i Philadelphia. Idioterna tillverkas där. På löpande band. Följande bild är tagen en bit ut från kusten, utanför just Philadelphia:



Detta är ändå inte extremt. Det blev värre. Men då hade vi viktigare saker för oss än att fota. Det var en hel flock med trollingbåtar på väg ut. Dom var cirka 10-15 meter långa och tillverkade av plast. Vi är 300 meter långa och tillverkade av järn. Varför envisas dom med att gå 0.1 för om oss (0.1 sjömil är ungefär 180 meter) Varför går dom inte akter om oss? Vi satte strålkastarn på dom för att göra dom uppmärksamma på att dom gjorde fel. Vi tutade när dom var precis för om oss, och vi inte såg dom längre, av samma anledning. Men idioterna fattade inte. Dom fortsatte att gå för om oss. Och vi tutade. Idioterna från Philadelphia. Slutsatsen av den här morgonen var att man får passa sig för att tillverka ett barn i Philadelphia, det kanske inte går så bra för den ungen i framtiden då...

Jag hade tänkt att jag skulle börja skriva en bok den här törnen. Jag vet fortfarande inte vad det var tänkt att den skulle handla om. Eller ja, något om sjön är ju självklart. Men bokskrivandet gick inte så bra. Jag började oerhört ambitiöst, redan på Landvetter klockan okristligt tidigt. Från Landvetter blev det dessa rader:

17 juni 2008
Trött - sovit två timmar inatt
Bakfull - för mycket Havanna Club med E på Lilla London
Hungrg - har varit uppe i tre timmar och inte ätit
Nervös - första styrmansjobbet

En perfekt dag för påmönstring!

Jag har stött på flera sjömän som ska, vill eller håller på att skriva en bok. Varför? Varför just så många sjömän? Och varför ska vi då alltid skriva om sjön? E ska skriva en bok. Eller jag tror hon ska skriva flera. Men en av dom ska handla om MIG! Jag fruktar för den dag boken finns i bokhandlarna. Det finns det fler som gör. Berättade för  vaktmatrosen att en kompis skulle skriva en bok om mig. Han sa direkt att han ville ha sitt namn censurerat. Vi har busat mycket under dom här veckorna.

Jag sitter i lägenheten och är mer eller mindre apatisk. Jag jobbar på att vända dygnet rätt och det går sådär. Har gått 4-8 i sex veckor och är slightly fucked up just nu. Vaknade halv fem imorse och kunde inte somna om. Höll på att somna i frisörstolen klockan två och vid fem var jag pigg. Nu börjar jag dock bli lite seg. Det kanske är på grund av vinet. Det kanske är på grund av att jag sitter här utan sällskap. Eller så är det för att jag varit vaken sen halv fem. Sitter och tittar på datorn men gör inget. Tar en klunk vin och skriver en rad. Tittar igen. Vet inte vad jag ska skriva om. Har glömt bort hur man bloggar. Så jag får väl sitta här och titta och kanske kommer jag på det efterhand!

Då var jag alltså hemma igen! Härligt! Mönstrade av igår och avmönstringen var väldigt lugn och städad för att vara mig brukar lyckas med lite allt möjligt på avmönstringar. Inga tårar fälldes heller. Har en dålig ovana att sitta och storböla på diverse tåg och flyg när jag är på väg hem. Men det var inte samma sak att mönstra av nu som när man var elev. Då visste jag att jag inte skulle komma tillbaks till den båten, nu är chanserna riktigt goda för att jag får fortsatt där.

Har varit en riktigt bra resa med bra folk, fint väder och mycket lek och spex. Har haft skeppssexa för överstyrman (döpte om det till skeppssexa, annars hade ju inte vi tjejer fått vara med!) och grillat lite nu och då. Vet faktiskt inte vad jag var så nervös för. Jobbet har flytit på bra och det har alltid funnits folk att fråga när jag varit osäker... Och det har varit flera gånger!

Nu sitter jag hemma i en jättetom lägenhet och vet inte vad jag ska göra. Rödvinsflaskan är öppnad men jag har ingen att dela den med. Alla är ute och jobbar. Men på söndag kommer sambon hem. Underbart! Sen blir det en lugn och skön sommar. Har inte planerat någonting och det känns bra. Nu behöver man inte planera något alls längre och det passar min kaotiska hjärna rätt bra! Från och med nu kommer jag ha semester halva året och det jag inte hinner med den här ledigheten kan jag ta nästa. Så det är väl bara att fortsätta på rödvinet och njuta av livet!