Värsta hemresan i mannaminne?
Väl på flygplatsen var det lite smått kaotiskt. Flera hundra charterturister som skulle hem till kalla norden. Jag kunde inte förstå varför incheckningen gick så långsamt. Kön bara segade sig fram. Väl framme vid disken förstod jag varför. På normala flygplatser slår dom ju bara in bokningsnumret på sin lilla dator och boardingcardet skrivs ut. Men inte på Santorini International Airport inte. Nej där sitter som med papper och bockar av folk. Bockar av! Sen skrev dom med en bläckpenna på en liten pappersbit vilken plats man skulle ha. Denna papperslapp var även boardingcardet. Herregud, vi lever ju på 2000-talet!
Flygresan var i alla fall lugn. Maten var som vanligt kass. Sämre än kass till och med. Kallt ris med kalla köttbullar och kall tomatsås. Efter maten och ett glas vin somnade jag i alla fall och vaknade när planet landade, helt omedveten om att flygvärdinnan väckt mig och sambon och sagt att vi skulle stänga av våra mp3-spelare. Sambon sa att jag stängt av den själv vilket jag inte har något som helst minne av!
Sen var det tågresan då. Fick sista minuten biljetter i den tysta avdelningen men där var det allt annat än tyst. Fyra glada smålänningar hade varit på fyllhelg i Köpenhamn och dom visste hur man väsnades. Frank var så full att han däckat. Liselott, Franks flickvän skämdes för honom. Och så var det då Mikael och Pernilla. Ett par sedan sex år tillbaks. Dom diskutterade glatt alkoholproblem och kom fram till att Frank var alkoholist för att han drack öl på måndagsmorgnarna. Pernilla tyckte att Mikael hade problem också eftersom han alltid blev så full. Han tyckte dock att det var helt okej att supa sig asfull på helgen, det var ju så svårt att veta hur mycket som var lagom att dricka. Sen urartade det. Dom började bråka högljutt. Pernilla drog upp massor med saker som Mikael sagt på fyllan, bland annat att han inte älskade henne och att han nekade att de var tillsammans. Pernilla tyckte att dom kunde skita i allt. Då tyckte Mikael att Pernilla var dum. Pernilla sa att Mikael var en idiot och att att var jävligt elak. Mikael kontrade med att Pernilla inte hade några vänner. Och så fortsatte det. Allt dom sa bröt dom ner i molekyler och kastade tillbaks i ansiktet på varandra. Spännande hur mycket som man kan få veta om folk på en tågresa.
Men nu är vi hemma i alla fall. Uppdateringar kommer. Bilder från Naxos och berättelser om våra tokerier.
Välkommen hem! Oh, Santorinis flygplats - där har jag hängt många gånger. Santorini är min favoritö!
Jag märker här att du inte har lärt dig att se skönheten i den grekiska slappheten. Varför bry sig, varför effektivisera. Folk jobbar inte för att de har en chef som hetsar dem - de gör det för att eventuellt få lite pengar och så är det bra med det.
Fast flygplatsen behöver byggas ut, definitivt.
Kram!
Ha ha, bra skrivet om tågresan. Jag som åker varje dag får ofta ta del av liknande samtal men de här fyra toppar verkligen det mesta!
Psyk: Tack! Jo, jag tycker att den grekiska slappheten är skön. Bara lalla runt och ordet mañana genomsyrar allt. Det passar mig perfekt. Vad jag inte förstår är varför dom, på en såpass vältrafikerad flygpats använder pappersutskrifter och hemmagjorda boardingcards!
Öresundspendlaren: Ja, jag kan tänka mig att man får höra både det ena och det andra på de tågen...
Hej! Hittade hit pga nyckelordet Naxos! Vart va ni på Naxos om ja får fråga? Hoppas att det är fint där ska dit i helgen nämligen:) Ha det bra!